Festival i Hoogstraten 26-28 juli 2002.
Bilder från resan finns i vårt bildgalleri.

Den 25/7 for vi från Stallgatan för där vinkade vi adjö till alla Sandviksbor.I Gävle stannade vi till, som sagt och där blev gruppen intakt
Till spelmansmusik i bussen längst bak fortsatte vi denna gråmulna dag.
I Bryssel hämtades vi av Dirk och Jos mot Hoogstraten vi styrde vår kos.
På kvällen – o ve och fasa, jag upptäcktes en sak.
Vi ska ha uppvisning redan nästa dag. Ej 17 minuter, som planlagt var, en hel timme! och nu blev jag snar och cyklade till spelmännen ned för att lämna dem detta besked.

Ta’t lugnt, det fixar vi lätt, var svaret jag fick
Och lugnt därifrån jag gick.Cyklade se’n till Hoogstraten glatt
därefter sängen och god natt.

Fredag morgon vi tränade precision in och ut – vår position och Stefan ritade noggrant en mall. Vi här – ni i trappan inget fall.
Se’n gick vi till ”hemmet” och åt och drack för personalen, vi sjöng som tack.Och bra betyg på ”hemmet” vi fick endast en somnade och en gick.
Klick-klick, vad är det nu på gång? Jo, vår paparazzi, alltid på språng.
Nu undrar jag helt tyst i mitt sinne.Har spelmännen dåligt minne,eller är dom senila månntro,kan det på atmosfären på ”hemmet” bero? Dom bara försvann, vi såg dom ej mer
och timmarna blev fler och fler. Till slut, med mycket om och men dom äntligen hittade hem.
Ytterligare ett par den kvällen irrade och stint på husen stirrade. Bor vi här eller där, ingen som vet. Finns det någon, som kan lämna besked.En vänlig själ tog hand om dom så även Stig och Gulli, hem kom.
Vår debut på scenen, jo, jo men vänta ska ni få höra se’n.
Det blev succé av stora mått så kraftiga applåder har vi aldrig fått.Publiken var med från början till slut.
Vi sken, som solar – en så’n debut.Se’n minglade vi en stund med lite Leffe Brunn
Vi minglade med Leffe hit och Leffe dit och var och en hittade sin favorit.Klick-klick, paparazzi på språng han fångar oss ännu en gång.
Vi for till Antwerpen med öppna sinnen lyssnade till guidens kulturella minnen.
Vi traskade i solens hetta, blev torra i mun
suckade och tänkte på Leffe Brunn.
Men högst kulturellt och intressant det var att få sig berättat om forntida da’r.I katredalens tysta rum, steg vi in lyssnade vördamt – fick frid i sinn.
Då- det ringer, det ringer, vem kan det vara?Stickan, Stickan skynda Dig och svara.Bland fåglars forntida behov vi åt vår mat, dock ej vackert serverat på fat.
Nej, matsäck det var och det var gott efter all kulturell spis vi fått.Se’n var det dags att Genevern smaka samt att några Leffe Brunn intaga.

Lördagsdansen blev, som förut lika bra, som vår debut.
Herrarna svettades och damerna glänste var det inte fint, så säg och vi blev rätt hungriga av allt ståhej.Vi traskade ut på stan för att mätta våra magar och kanske ännu en Leffe intaga.
Men det ska ni veta, var inte det lätta ingen krog ville se oss mätta.
En pizzeria vi invaderade till slut som satsade på oss allt sitt krut.Det ringer skrek Madde och svarade glatt hon, som ringde på andra sidan bordet satt.Belåtna med kvällen och nöjda med maten vi traskade hem genom Hoogstraten.

Söndag, hos borgmästaren vi artigt utväxlade gåvor och tal.
Se’n skålade vi som fan.Med fanan i täten i paraden vi gicki takt med härlig, all sorts
musik.Framför stadshusets vackra fasad slutade vi vår parad.
Vårt glada gäng, en sista gång dansade in till
spel och sång. Fast Robban höll andan, knapparna rök Torstens strumpeband i luften flög och Hasse var det visst, som i backen dök. Men bättre kunde det inte bli. Vi gjorde galant sorti.
En liten flicka på bänken satt
Hon frågade glatt:
Kommer Ni från Pippi Långstrumpland?
Och den sagan var ju sann.

På avskedskvällen blev det blommor och tal och nu, nu måste vi göra vårt val
Vem ska ha den tuppen?
Den eller den gubben?
Du ger den – och jag ger den och vad händer se’n?
Som yra höns vi irrade kring och fattade just ingenting, men Ulla lyckades reda ut och
kvällen fick ett lyckligt slut.

Om resan till Bryssel har jag inget att berätta, jag var för trött för att fatta.
Adjö – Adjö
Vi pussas och kramas, det känns längst inne, men med oss i bagaget vi har ett härligt minne. Adjö kära flyg och tack för skjutsen.Se där står Järbo-bussen.Nu är vi hemma och allt är som förut.

Det var allt ifrån mej, tack och slut.
Anne-Lise Märsk Dansledare