DAGBOK ÖVER RESAN TILL BARNLEK 2005 I FINLAND.

Tisdag 28/6
Kl 11.45 börjar avfärden i från Sandviken, vi var mycket upp spelta att få åka på denna resa. Efter ca en 1½ timme så var det dax för vår första fika och toa paus.
Vi kom fram till Stockholm i rusningstrafiken med sex fnissiga förväntasfulla tjejer det var inte lätt pust (från ledarna), det blev glass i färjekön medans vi väntade. Vilken fin hytt, här kommer vi att trivas. Efter att vi hade kommit i ordning i hytten så var det dax för middag det var mos med köttbullar mums vad gott, sen blev det shopping för hela slanten. När vi promenerade på däck så fick vi syn på en sak genom om ett fönster. Det var ett helt pool landskap, jippy vad roligt, det var bara att hämta våra badgrejor för ett besök. Det var helt toppen.
Efter den här första dagen så var vi rejält trötta.

Onsdag 29/6
Vi sov gott hela natten. Frukost serverades kl 8 på båten, det fanns hur mycket som helst att välja på. Sen så var det bara att packa ihop och gå till bilen, när vi väl hade kommit av båten så möttes vi av ett regnigt Helsingfors. Våran tolk har lärt oss det viktigaste ordet på finska karku = godis.
Efter ett lunchstopp så var vi framme i Willmanstrand. Vi blev inkvarterade på en skola 2 km utanför staden, vi delade skolsal med Rillen (ett folkdanslag från Gävle). Sen så blev det middag, öppningscermoni, fest med uppvisningar, disco efter det så var det sängen som gällde.

Torsdag 30/6
Frukost kl 8. Idag så åkte vi på utflykt till en lantgård, där fanns det hästar, får, höns och en kanin som vi klappade. Vi åt matsäck och tävlade i olika grenar som paint ball m.m. På eftermiddagen övade vi vårat dansprogram. Kvällen blev fylld av olika danser.

Fredag 1/7
Efter frukosten åkte vi in till stan och gick i affärer. På eftermiddagen så roade vi oss med jonglering, balanskonst, det var svårt men kul. Kvällen tillbringade vi på våran skola och tog det lungt eftersom dagen D närmade sig med stormsteg. 

Lördag 2/7
Efter frukosten så blev den stora general repetitionen med alla medverkande länder. Vädret är det allra bästa soligt med lätt bris. Det blir mycket väntande i mellan, så det blev lite jobbigt. Efter det så blev det lunch, sedan så åkte vi till våran skola och förberedde oss medtalt och klädde om till våra fin kläder. Kl 15.30 så samlades vi på torget i Willmanstrand för att en halvtimme senare tåga in i den längsta parad vi någonsin sett.
Tåget gick genom staden till arenan där uppvisningen skulle ske. Gatorna var kantade av vinkande, applåderande människor som tittade på oss, det var även folk på balkonger och i fönstren, detta var väldigt maffigt. När vi kom in på arenan fylldes luften av musik och applåder.
Musiken spelade upp och Sverige skulle inleda med sin uppvisning, det gisk suveränt, allt klaffade. Efter oss kom de andra ländernas uppvisningar, hela programmet avslutades med en stor slängrumpa av alla lagen när vi dansade ut.
Vi var så duktiga att dansa så våra ledare tyckte att vi skulle ha varsin glass. På avslutningsfesten fick vi lära oss att dansa både rysak och danska danser. Efter en lång dag så blev det kväller.

Söndag 3/4
Efter en god natt sömn, så var hemresan kommen. Dusch, frukost, packning var det som gällde innan vi åkte. Stannar till vid stranden i Willmanstrand där man årligen bygger ett stort sandslott, i år var temat tydligen Afrikas djungler, för man kunde se alla djuren i sanden som lever där. Det var helt fantastiskt att se detta.
Efter vägen stannade vi vid en liten sjö för att bada, det var kallt men uppfriskande. Ombord på färjan letade vi upp våran hytt sen så ville vi handla lite i de alla affärer som fanns på båten. Det vankades köttbullar och mos även denna gång till middag, men eftersom det vargott så spelade det ingen roll.
Sen blev det polbad och sängen.

Måndag 4/7
När vi vaknade så var vi i Stockholms skärgård, efter frukosten så packade vi och gick till bilen. Vi tankade efter att vi hade kört av färjan. I Uppsala så stannade vi och tittade på domkyrkan och åt lunch på MC Donalds. Sista biten att åka blev lite jobbigt, för nu längtade alla hem. Väl hemma i Sandviken stod föräldrar och väntade med öppna famnar, skönt med mammakramar.

Tack och hej för denna gång.

Bus-barnen och ledarna.

Festival i Hoogstraten 26-28 juli 2002.

Den 25/7 for vi från Stallgatan för där vinkade vi adjö till alla Sandviksbor.I Gävle stannade vi till, som sagt och där blev gruppen intakt
Till spelmansmusik i bussen längst bak fortsatte vi denna gråmulna dag.
I Bryssel hämtades vi av Dirk och Jos mot Hoogstraten vi styrde vår kos.
På kvällen – o ve och fasa, jag upptäcktes en sak.
Vi ska ha uppvisning redan nästa dag. Ej 17 minuter, som planlagt var, en hel timme! och nu blev jag snar och cyklade till spelmännen ned för att lämna dem detta besked.

Ta’t lugnt, det fixar vi lätt, var svaret jag fick
Och lugnt därifrån jag gick.Cyklade se’n till Hoogstraten glatt
därefter sängen och god natt.

Fredag morgon vi tränade precision in och ut – vår position och Stefan ritade noggrant en mall. Vi här – ni i trappan inget fall.
Se’n gick vi till ”hemmet” och åt och drack för personalen, vi sjöng som tack.Och bra betyg på ”hemmet” vi fick endast en somnade och en gick.
Klick-klick, vad är det nu på gång? Jo, vår paparazzi, alltid på språng.
Nu undrar jag helt tyst i mitt sinne.Har spelmännen dåligt minne,eller är dom senila månntro,kan det på atmosfären på ”hemmet” bero? Dom bara försvann, vi såg dom ej mer
och timmarna blev fler och fler. Till slut, med mycket om och men dom äntligen hittade hem.
Ytterligare ett par den kvällen irrade och stint på husen stirrade. Bor vi här eller där, ingen som vet. Finns det någon, som kan lämna besked.En vänlig själ tog hand om dom så även Stig och Gulli, hem kom.
Vår debut på scenen, jo, jo men vänta ska ni få höra se’n.
Det blev succé av stora mått så kraftiga applåder har vi aldrig fått.Publiken var med från början till slut.
Vi sken, som solar – en så’n debut.Se’n minglade vi en stund med lite Leffe Brunn
Vi minglade med Leffe hit och Leffe dit och var och en hittade sin favorit.Klick-klick, paparazzi på språng han fångar oss ännu en gång.
Vi for till Antwerpen med öppna sinnen lyssnade till guidens kulturella minnen.
Vi traskade i solens hetta, blev torra i mun
suckade och tänkte på Leffe Brunn.
Men högst kulturellt och intressant det var att få sig berättat om forntida da’r.I katredalens tysta rum, steg vi in lyssnade vördamt - fick frid i sinn.
Då- det ringer, det ringer, vem kan det vara?Stickan, Stickan skynda Dig och svara.Bland fåglars forntida behov vi åt vår mat, dock ej vackert serverat på fat.
Nej, matsäck det var och det var gott efter all kulturell spis vi fått.Se’n var det dags att Genevern smaka samt att några Leffe Brunn intaga.

Lördagsdansen blev, som förut lika bra, som vår debut.
Herrarna svettades och damerna glänste var det inte fint, så säg och vi blev rätt hungriga av allt ståhej.Vi traskade ut på stan för att mätta våra magar och kanske ännu en Leffe intaga.
Men det ska ni veta, var inte det lätta ingen krog ville se oss mätta.
En pizzeria vi invaderade till slut som satsade på oss allt sitt krut.Det ringer skrek Madde och svarade glatt hon, som ringde på andra sidan bordet satt.Belåtna med kvällen och nöjda med maten vi traskade hem genom Hoogstraten.

Söndag, hos borgmästaren vi artigt utväxlade gåvor och tal.
Se’n skålade vi som fan.Med fanan i täten i paraden vi gicki takt med härlig, all sorts
musik.Framför stadshusets vackra fasad slutade vi vår parad.
Vårt glada gäng, en sista gång dansade in till
spel och sång. Fast Robban höll andan, knapparna rök Torstens strumpeband i luften flög och Hasse var det visst, som i backen dök. Men bättre kunde det inte bli. Vi gjorde galant sorti.
En liten flicka på bänken satt
Hon frågade glatt:
Kommer Ni från Pippi Långstrumpland?
Och den sagan var ju sann.

På avskedskvällen blev det blommor och tal och nu, nu måste vi göra vårt val
Vem ska ha den tuppen?
Den eller den gubben?
Du ger den – och jag ger den och vad händer se’n?
Som yra höns vi irrade kring och fattade just ingenting, men Ulla lyckades reda ut och
kvällen fick ett lyckligt slut.

Om resan till Bryssel har jag inget att berätta, jag var för trött för att fatta.
Adjö – Adjö
Vi pussas och kramas, det känns längst inne, men med oss i bagaget vi har ett härligt minne. Adjö kära flyg och tack för skjutsen.Se där står Järbo-bussen.Nu är vi hemma och allt är som förut.
Det var allt ifrån mej, tack och slut.
Anne-Lise Märsk Dansledare

Till sidans början

BESÖKET FRÅN LITAUEN

Vi fick besök av ungdomar från Litauen under den 2-8 juli 2001.
Ungdomarna skulle deltaga i Hälsingehambon om vi stod för uppehälle, aktiviteter före och naturligtvis Hamboträning.
Deras ankomst började dramatiskt de kom till Sandviken redan kl 12.30 de uppgifter vi hade fått var att de skulle komma kl 22.00 till Sandviken. Chatrine fick samtal ifrån Rolf kl 8.30 att de var på väg hon var på jobbet i Gävle, ringde till Christine och sedan var telefon kedjan igång.
Vill tacka de som kunde ställa upp dessa timmar som vi inte hade räknat med. Men vi hade en trevlig vecka med ungdomarna och deras ledare.
Vädret var det bästa man kunde tänka sig kanske lite för varmt men det blev bad, hästridning, shopping, uppvisningar och danskvällar.
Dansledarna Chatrine & Christine

Till sidans början